Marinarkeologi

Spåren från förr

Under århundradenas lopp har historien gjort sig påmind för folket i trakten kring Djurhamn. Krukskärvor, vardagsting som i forna dagar tappats eller slängts över bord har fastnat i fiskenät och mer än en gång har båtfolk svurit över ankare som fastnat i gamla vrakdelar.

Dykningar i Djurhamn

På 1950-talet fick sportdykaren Jan Wernström höra talas om ett fynd av en gammal lerkruka utanför Djurhamn. Det blev inledningen till en marinarkeologisk pionjärinsats i området. De första dyken gjordes mellan Grytskär och Långholmen av fyra dykare från Stockholms sportdykarklubb i slutet av 1950-talet. Några fynd gjordes inte vid dessa första dyk.

De fyra dykarna heter från vänster: George Wittlock, Jan Wernström, Bengt Gylleus, Bertil Andersson (högerbild).

Efter några års dykträning på andra håll i Sverige återvände dykarna till Djurhamnsområdet 1964. Nu hade teknik och metod förfinats och resultaten lät inte vänta på sig. Den 7 juni 1964 gjordes det fynd som fick dykarna att inse att platsen var unik - en keramikskärva med årtalet 1703.

Vid samma tid bärgades vraket efter det stora örlogsskeppet Riksvasa, som brann och sjönk mellan Djurö och Stavsnäs år 1623. Det var bröderna Sven och Erik Nahlin som hittade det.

Vraket lyfts upp 1964.

Under några säsonger fortsatte undersökningarna i Djurhamn. Mängder av keramikföremål, skärvor, krukor och trefotsgrytor bärgades och dokumenterades. Dykarna höll under hela tiden kontakt med Sjöhistoriska museet som år 1968 gjorde en utställning med alla föremålen.

David Popp och Jonas Berg från Sjöhistoriska, 1964.

På 1980-talet gjorde en ny grupp sportdykare flera fynd på Djurhamns botten - keramik, flinta, benrester, kritpipor samt en linjal av ålderdomlig typ.
År 2009 har intresset för dykningar i Djurhamn åter vaknat. Denna gång är det Södertörns högskola som tagit sig an uppgiften.

Keramikfat:Marinarkeologisk fynd från Djurhamn